Leo, ingen bebis längre..

Igår var en stor dag i Leos liv. Han fick följa med en kompis, hans bästa, hem efter dagis.
Redan i torsdags pratade jag och E:s mamma om det och jag frågade Leo om han skulle vilja det, han tittade på mig som att ”är du så dum som måste fråga det morsan” så det var ingen tvekan om hur glad och förväntansfull han blev :)
Tanken var även att vi skulle ha firat valborg ihop med dem också men jag blev magsjuk/matförgiftad i måndags så jag låg däckad hela tisdagen.. 

Vi har diskuterat just det där med att följa med hem till kompisar själv och tidigare känt att det är för tidigt. Samtidigt som han inte har några av sina närmaste vänner här i närheten heller utan de bor en bit bort tyvärr. Och ja, vi har känt oss lite fega med just hela den biten. Leo är ju liksom våran lilla älsklings bebis ;)
Nu har vi träffat denna familj lite mer så då kändes det lite tryggare. Men det känns absolut lika stort för oss som föräldrar som för Leo. Och självklart hade allt gått bra och han ville absolut inte följa med mig hem när jag hämtade honom. :)

Här där vi bor, hyfsat centralt och med vägar runt om, så ser vi dagligen mindre barn vara ute själva och ofta sent på kvällarna.. och där går våran gräns. Vi skulle aldrig våga Leo vara ute själv utan att vi var i närheten och har lite koll, inte för att vi inte litar på honom. Men han är ändå ett barn. Och det finns tyvärr alldeles för många skumma typer där ute vi verkligen inte litar på..

Vore intressant att höra hur ni andra resonerar kring allt det här!?

image

Min fina kille, inte så liten längre..och tänk, snart storebror också!

Vad lär vi våra barn egentligen?

Det hände något mycket märkligt idag när jag skulle hämta Leo på dagis. För att komma till hans avdelning måste man gå igenom en stor gård där idag en annan avdelning var ute och lekte.
När jag kom in innanför grindarna kommer tre killar ca 4-5år fram och frågar vem jag ska hämta, inget konstigt. Men sedan ställer sig ena killen framför mig med armarna mot mig, som stopp och säger just; ”stopp, du får inte gå här” typ. Jag blir chockad men säger att jag visste vill komma förbi så jag kan hämta hem min Leo.
”nej absolut inte, du får inte”
Tack o lov är det ju ingen stor kille, som sagt, 4-5år, men jag känner mig ändå lite ”trängd”. Så jag går förbi lite försiktigt varpå han börjar ropa; ”tjockis! Din fula tjockis! Tjockis tjockis tjockis!!”
Visst jag är stor, fortfarande gravid i v29, men hur kan en liten kille säga sånt och ändå såra mig?
För det var första reaktionen (skyller på lite extra gravidhormoner) sen började jag tänka efter, vad får han höra hemma egentligen? Då började jag istället tycka så synd om honom! Ville bara vända och ge honom en kram. Om han redan vid så ung ålder använder sådana fula ord för att såra, vad kommer han inte då lära sig använda framöver?

Jag och R gör verkligen allt för att Leo ska känna sig älskad, att han ska veta att han är fin och duger som han är. Han får ofta höra hur älskad han är och vi öser beröm över honom. Visst säger vi åt honom också såklart, men jag skulle aldrig för mitt liv racka ner på honom som person eller på hans utseende. Aldrig.
Nu vet ju inte jag alls hur denna pojkes hemförhållanden är, men av det lilla jag fick ”veta” om honom idag så känns det inte som han får den uppmärksamhet och kärlek han behöver..

Älskade unge ♥

Igår vaknade lilleman med hög feber, 39,4. R var hemma och vab:a och idag hade jag bara jour på morgonen så nu är jag hemma o myser med Leo.
Däremot är han mycket piggare idag! Läskigt det är att se honom så dålig ena dagen till nästan frisk dagen efter.. men skönt iaf att det går åt rätt håll :)

Igår kväll när vi skulle sova viskar jag: ”älskar dig Leo” och ger honom en puss på pannan.
Han svarar: ”älskar också dig mamma” och ger mig en puss på pannan ♥

Årets bästa bloggare

..går knappast till mig. Jag har verkligen tappat bloggen helt. Känner inte att jag har samma tid som jag hade förut. Sen har jag ju även upptäckt instagram (katriiins) där jag uppdaterar dagligen samt twitter (katriiinj).
Det går så mycket fortare och lättare. Finns ni också där?

Annars är allt bara bra här med oss. Vardagen rullar på med jobb, dagis och allt därtill.
Äntligen har min provanställning gått ut och jag är numera fast anställd :) förbaskat skön känsla! Vi har inte flyttat men letar och letar.. Just nu håller vi på att uppdatera vårat nuvarande boende med att byta lite möbler så vi står ut ett tag till ;)
Lovar att det inte kommer dröja lika länge till nästa inlägg som det gjorde med detta..och det är himla kul att se att ni är ett gäng som kikar in dagligen trots min frånvaro <3

image

Finbesök på jobbet

image

Magsjuk lilleman som även smittade ner mig för ngn v sen..:s

image

Mina fina pojkar vid Örebro slott

image

Leo testade också på det här med att vara frisör på hans dagiskompis men vi kom fram till att det inte var något för honom heller ;)

image

Väntar på Leo faster Rebecka som tog studenten nu i fredags.

image

Glad liten kille på marknad med sockervadd med päronsmak!