Jag HATAR försäkringskassan!

Idag damp det ner ett brev på hallmattan där det står att jag inte blir beviljad graviditetspenning. Deras beslut grundas på att de anser att min arbetsförmåga inte är nedsatt med minst en fjärdedel och alltså kan arbeta.
Att jag är sjukskriven och har varit så i över tio v just för att jag har stora problem med foglossning, ischias, psyket, illamående/kräkningar, yrsel osv är alltså inte tillräcklig grund för dem att kunna bevilja mig graviditetspenning.
Att mitt arbete går ut på att jag som tågvärd står och går hela dagarna mm inte är tillräckligt för att jag ska få vara hemma med graviditetsp. Sa jag att jag har foglossning och knappt kan gå?

Ringde och pratade med min handläggare jag har nu som sjukskriven, inte samma som tagit detta beslut, och tom hon tyckte det var felaktigt. Hon tyckte även jag ska överklaga så det finns på papper/beslut på det för framtida fall och mest för att de faktiskt tagit ett felaktigt beslut! Tyvärr trodde hon inte det kommer hinna omprövas innan det är dags för min del..:/ Men samtidigt tror varken hon eller jag att det är några problem för mig att bli fortsatt sjukskriven tills lillebror kikar ut. Men ändå..
Blir bara så jkla arg! Irriterad! Frustrerad! Och ledsen..

Hur kan det vara möjligt att någon som sitter i Göteborg, över 30 mil från mig, någon jag varken sett eller ens pratat med kan bedöma om jag är kapabel till att kunna utföra mitt arbete eller ej? Och när jag tom har flera läkarintyg som styrker mina åkommor, borde inte dessa räcka? Speciellt när denna personen i fråga inte ens själv är läkare, borde inte då upprepande läkarintyg ha lite mer tyngd?
Jag avskyr verkligen att vårat system är så här dålig som det faktiskt är.

När jag väl lugnat ner mig, slutat gråta och skaka och ringer försäkringskassans kundtjänst, för beslutstagaren lämnade varken nummer eller mail, så får jag bara lämna ett meddelande till henne då de inte får lämna ut hennes nr. Så nu ska jag alltså vänta igen på att hon ska ringa mig inom två dagar. SUCK!

Men det jag avskyr mest av allt just nu är att detta kommer ta så mycket av min tid och energi att det kommer finnas mindre tid för mig att bli bättre. Främst psykiskt..

 

Stressmorgon

Uja mig vilken morgon! Som goaste Elinore skulle sagt;)
Började med stress till dagis där barnen skulle vara utklädda och sjunga påsksånger medans jag tyckte vi skulle ta det lugnt…hann i tid iaf. Cykla vidare mot station och tycker det känns lite konstigt om benen, då har byxorna spuckit runt låret så jag cyklade med rumpan bar typ…..!
Skynda hem och byta och sen iväg igen, stressad och svettig. Dagen kunde ju börja bättre..men men, den kan ju inte bli sämre nu iaf :)
Nu åker jag tåg igen, jobbar, och slutar inte förens sent ikväll. Tur man har ett bra jobb så det känns helt okej :)

image

Världens sötaste lilla påskgubbe <3

Drömmar

Är det inte konstigt hur hjärnan kan få ihop allt som våra drömmar består av?

Jag har de senaste veckorna drömt om allt och alla och allt möjligt konstigt.. här om natten drömde jag att jag kröp runt utklädd till en krokodil (!!) i huset jag växte upp i..
Och inatt drömde jag att Emma Sjöberg Wiklund åkte med på mitt tåg men när hon skulle gå av somnade jag. Men snäll som hon var så lämnade hon kvar hennes hög med tidningar till mig.

Ni förstår, att arbeta som tågvärd och hitta tidningar som någon vänlig själ lämnat kvar är något av det bästa vi vet ;) speciellt när det är skvallertidningar också :)

Idag är jag inte så pigg och kry som jag önskade jag vore, många som är sjuka nu och att springa in och ut från ett varmt tåg till iskall kyla börjar kännas, men snart ska jag iväg och jobba igen så det blir en till dag hög på alvedon.

Tumblr_lr0n84xiaj1qlr0qpo1_500_large

Bildlänk

 

Jobbtankar

Imorn börjar jag på mitt nya arbete. Nervös? Ja. Lite.
Inte för att allt är nytt osv utan mest för att jag inte ska kunna något, är ju faktiskt ett halvår sedan jag jobbade som tågvärd sist. Har försök pluggat lite på det jag hade kvar sen SJ-tiden men vill kunna mer. Därför är jag mest nervös. Iof sig ska vi ha utbildning nu den första tiden, men rackarns nervös är jag ändå.

Annars ska det bli himla kul att komma igång igen och arbeta, ha en vardag, vara vuxen. Sen är ju detta dessutom mitt första fasta heltidsjobb. Tänk att jag skulle vara 27år, snart 28år, innan jag fick ett fast heltidsjobb? Är ju helknasigt egentligen.. Visst har jag haft jobb tidigare, men aldrig fast och aldrig heltid tillsammans. Så skönt! Äntligen!

Tänk att denna lilla madam nu ska bli vuxen ;)
Japp det är jag, ca 2år gammal. 

”Semester”

Lyckoruset håller i sig ganska bra fortfarande :) och tusen tusen TACK för alla era fina ord ♥ ni är underbara varenda en av er!

Jobbet är som tågvärd igen men åt tågkompaniet denna gång, fast och heltid, skönt och kul! Äntligen kan vi också planera en vettig framtid och köpa en ny fungerande bil, flytta, bli skuldfria.. Ja lättnaden vi båda känner är enorm och underbar!
Och något av det bästa är att allting är helt nytt här så vi kommer vara med och starta upp det hela här, och vi startar nu den 1 december! Sen att två av mina goaste tjejer från SJ-tiden också ska börja gör ju inte saken mindre otrevlig direkt ;) Samt att jag kommer slippa ams och akassa och allt strul och tjat och bråk med dem!! Lättnad! Äntligen!
Så denna ”ledighet” jag har kvar ska jag försöka se som semester innan allt startar.

Håller på att rensa lite här hemma och ringa och ordna allt som måste ordnas på alla håll och kanter, samt att jag verkligen kommit igång ordentligt med tränandet nu. Försöker gå på tre indoor walking pass i veckan, och ska försöka komma iväg till gymmet minst en gång/veckan också. Denna vecka blir det iw ikväll samt i tis och igår gym samt att jag tänkte gå imorn också. Känns lite motigt innan men känslan efter är oslagbar. Och speciellt när man ska klä sig och märker att man blivit mindre :D Däremot står det tokstilla på vågen, senast hade jag gått upp 2kg.. så den struntar jag i att ens titta på. Huvudsaken är ju att jag mår bättre och att jag märker att jag faktiskt minskar och börjar bli lite mer ”normal-rund” i formen. Ja jag vet att rund också är en form, men jag är trött på att vara för rund och ännu mer trött på att inte komma i min garderob.
beach 2012, här kommer jag ;)

Mina tankar om den avvisade flickan från tåget

Känner att jag måste skriva av mig angående detta då jag nyligen jobbat på SJ, och kanske återvänder en dag..?

Hela morgonen har inte bara Aftonbladet, som NA som Twitter varit fullt av den ena efter den andra kommentaren om gårdagens drama då en 11-årig flicka avvisades från tåget efter att ha gått på i Örebro för att åka mot Göteborg men i Kumla, som är nästa station efter Örebro, blivit avvisad från tåget då hon inte kunnat visa sin biljet som systern hade och som var på toaletten.

Jag kan bara inte förstå vart denna tågvärd hade sitt hjärta någonstans? 
Man släpper INTE av en ensam flicka på en öde station hur som helst och speciellt inte på kvällen. Visst, nu vet jag att det förekommer otroligt mycket tjuvåkning mellan just Kumla och Örebro, men det är absolut ingen ursäkt. Och någonstans måste man ju kunna ha ett omdöme och en magkänsla där man inser att det inte är okej.

När jag blev upplärd, för snart ett år sen, så blev jag också lärd att aldrig avvisa någon som verkar minderårig om man inte vet och möter upp någon på stationen som tar emot denna. OM denna situation skulle uppstå, men ja, allt kan hända och händer ombord på tågen.

Men något som däremot gör mig ledsen i allt detta, är det otroligt stora hat som blossat upp mot SJ och SJ:s personal då det hela tiden skrivs; ”hata SJ” ”Gå o dö alla på SJ” ”SJ:s personal är under all kritik” osv..
Sånt gör mig oerhört ledsen. Och kränkt.
Bara för att en person gör fel är inte alla andra anställda som just denna. Att denna vidare är anställd av SJ betyder inte automatiskt att just SJ står bakom hennes beslut. Visst hon representerar SJ, men SJ behöver ju för den sakens skull inte stå bakom henne.

Samtidigt undrar jag, hade det blivit lika stort ramaskri i media mm om det var Tåg i Bergslagen, Tågkompaniet, Veolia osv som råkat ut för detta? 

Jag är oerhört glad och lättad att denna historia slutade lyckligt och att hon nu hittats.

Men hata inte alla som är anställda på SJ för det, det är inte ALLAS fel.